Några Ord Om Diskriminering Och Våld I Hederns Namn

Diskriminering, förtryck, hot och våld i hederns namn är vardag för miljoner ungdomar världen över. I vissa länder kan kyskhetsbrott straffas med döden. I Sverige lever idag uppskattningsvis över 100 000 ungdomar ett liv utan frihet att bestämma över sina eventuella kärleksrelationer (uppgift från regerings utredning, Carin Götblad, 2014).

Efter de uppmärksammade morden på Pela Atroshi (1999) och Fadime Sahindal (2002) har fenomenet förtryck och våld i hederns namn skapat en starkt känsloladdad samhällsdebatt i Sverige. De två unga kvinnorna och senare den nittonåriga pojken Abbas Rezai (2005) mördades av nära familjemedlemmar för att de ville leva sina egna liv och det ansågs vanhedra familjen. Ändå kategoriseras ofta våld i hederns namn missvisande som ”mäns våld mot kvinnor” och därigenom missar man släktens kollektiva diskriminering och våld mot ungdomar, i första hand döttrar. Det kan handla om förbud mot umgänge med det motsatta könet, förbud mot föräktenskapliga kärleksrelationer, strikta klädkoder, könssegregerad uppfostran, tvångsgiftermål och barnäktenskap. I högsta gard berörs även pojkar och unga män. Även homo- och bisexuella drabbas.

Ungdomarna i fråga antigen internaliserar eller underkastar sig släktens hedersnormer men i många fall försöker de leva ett dubbelt liv, i hemlighet. Att ”tvätta bort skammen” för att återupprätta familjens heder kan också lösas genom att förskjuta eller tvångsgifta en dotter (t.ex.).

Hedersmord är bara toppen av ett isberg. FN och Amnesty uppger att det sker femtusen hedersmord i världen, årligen. Samtidigt vet man att de flesta hedersmord bokförs som olyckor eller självmord. ”Köksolyckor”, syra-kastning eller påtvingat självmord (balkongflickor) är olika former av våld i hederns namn.

Allt detta kunde förebyggas om våra makthavare skulle se till att de kulturspecifika kollektiva normerna som kommer i konflikt med individens mänskliga rättigheter förändrades. Men femton år efter mordet på Fadime medger fler beslutfattare att ”vi är fega” som låter som upprepningar av dåvarande integrationsministern Mona Sahlins berömda erkännande: ”jag har varit feg, vi har svikit invandrarflickorna” (den 8 juni 2001, DN).