Mellan ”naiva feminister” och ”farliga” antropologer

Hedersnytt frågar Mehrdad Darvishpour, fil.dr. i sociologi.

Fråga: I din föreläsning medger du i en mening att bakom ett hedersmord finns även kulturrelaterade normer och värderingar men samtidigt är du upptagen med i hela din analys av invandrarnas arbetslöshet, fattigdom, utanförskap, klassfråga och könsfråga. Men det är ändå så att i ett samhälle där oskulden är en ickefråga händer ju inte att en släkt beslutar sig för att avrätta dotter för hon förlorade oskulden innan äktenskapet. Anser du inte då att på något sätt blandar du bort just den avgörande frågan, normer och värderingar, bakom hedersvåldet?

Svar: Att förneka att det finns vissa kulturella normer och särdrag som legitimerar hedersvåldet är absurt. Man kan inte heller förneka att bland vissa etniska minoriteter som kommer från en klan samhälle eller en mindre utvecklade urbaniserade miljö hedersvåldet förekommer i större utsträckning än bland övriga befolkningen. På så sätt betonar jag också på kulturens betydelse för hedersvåldet. Vad som skiljer däremot min utgångspunkt från den kulturbetingade perspektiv är följande:

Den kulturbetingade perspektivet tenderar att generalisera bilden av hederskultur bland ”vissa invandrar grupper” och därmed ”andrafierar” människor med en annan etnisk härkomst och kulturella bakgrund. Det saknar helt enkelt ett kontextuellt perspektiv som kan förklara varför hederskultur förekommer bland vissa familjer inom samma grupper medan andra familjer avstår från hederskulturen. Det kan knappast förklara varför vissa familjer som har bott i Sverige under lång tid tenderar att bli mer religiösa, konservativa och mer traditionella och hedersnormer blev till och med starkare bland dem? Det perspektiv bortser ifrån det faktum att även tidigare har funnits en sort av hederskultur i Sverige och i många andra Europiska länder som inte har med invandrargrupper att göra. Även idag finns en sort av hederskultur bland vissa föräldrar som har homosexuella barn eller bland vissa religiösa grupper i Sverige med svensk härkomst. Jag vill därmed påstå att hederskultur inte är ett unikt fenomen som enbart förekommer bland vissa specifika etniska grupper, inom geografiska området eller enbart bland vissa religioner. Grader av heders våld och dess legitimitet varierar beroende av en mängd faktorer som jag kommer att nämna nedan. Exempelvis kan man fråga sig om diskriminering, utanförskap och stigmatisering och stämpel kan förstärka patriarkala attityder bland de utpekade grupperna? I så fall vi måste inkludera även diskriminerings aspekter för att studera hederskulturen bland vissa invandrar grupper i Sverige. Mitt perspektiv är på så sätt ett kontextuellt perspektiv som har en antirasistisk feministisk utgångspunkt och är mångdimensionell. Jag anser att förutom kulturella bakgrunder kan faktorer som ålder, klass positionen, kön, sexuell läggning, diskriminering och graden av integration påverka hederskultur och dess yttring.  Problemet är att en kulturbetingade perspektiv med sina enkla förklaringar tenderar att skapar en ”vi” och ”de” tänkande, där ”de” är problemet och ”vi” är lösningen. Jag anser att detta perspektiv kan riskera att fälla i en rasistisk diskurs. Sist men vill jag betona att ett kulturbetingat perspektiv ger ofta en onyanserad bild av kultur som verkar är statisk, oföränderlig och essänsialistisk. Medan enligt min uppfattning kan ovannämnda faktorer påverka kulturella attityder och föreställningar. När jag studerar unga flickor och kvinnor och även pojkars utsatthet för hedersvåldet, använder jag en intersektionell perspektiv som fokusera på maktaspekter och konflikter inom familjer med hedersnormer och i samhället för övrigt.

Fråga: Enligt dig de som ger en ”kulturbetingad förklaring” till hedersmord är ”ute på farliga vägar”. För att undvika gissningar kan du nämna några namn vem du tänker på när du talar i sådana anonyma termer?

Svar: Jag vill helst avstå från att utpeka personer. Men är de verkligen ”anonyma” för er? Bland journalister var juristen Jesus Alcala ett välkänt namn som sedan 1997 flaggat för en kulturbetingad förklaring för att förklara mordet på Sara i Umeå. Bland mina akademiska kolleger är den norska forskaren Unni Wikan ett tungt namn som har skrivit böcker med en kultur betingade perspektiv kring heder. Även bland en del politiker och inte minst inom höger med ansvar inom regeringen finns några som försöker bekämpa hedersvåldet med en kulturbetingade perspektiv, vilka enligt mig knappast har lyckats lösa problemet trots deras stora insatser.

Fråga: Det finns segregerade öar av etniska organisationer och samfund där hederskulturer odlas och där pågår ingen dialog om jämställdhet. Redan Fadime påtalat detta grundläggande behov att de etniska organisationerna måste ta ett ansvar (hon brukade tala om de ”kurdiska föreningarna” vilket inte var den bästa formuleringen som jag diskuterade den frågan med henne på den tiden). Jag själv har fört dialog båda i andra länder och i dessa manliga organisationer i Sverige under tolv års tid där jag inte sätt ett spår av en integrationspolitik med fokus på jämställdhet. Häromdagen gjorde jag några intervjuer i en av våra könssegregerade enklaver där en ung man efter ett längre samtal viskade i mina öron: du förstår även om vi ville kan vi inte blanda oss män och kvinnor så som ”svenskarna” gör; våra religiösa ledare vakar över oss! sa han. Alltså, Du talar om ”makt”. Varför inte forska om de etniska organisationernas makt som tvingar kyskhetskulturen på sina landsmän? Ett exempel till: under en minnesstund som hölls i Riksdagen till Fadimes minne i år i januari, lästes upp Fadimes kända tal (från 2001-11-20) i riksdagen från början till slutet av en riksdagskvinna (S) med invandrarbakgrund. Märklig nog utelämnades bara två rader, just de rader som handlade om de etniska föreningarnas ansvar. Ingen reagerade, ingen kommenterade. Är detta en fråga om tabu, även för dig?       

Svar: Jag har länge sedan flaggat för att en del så kallade ”invandrarorganisationer” tenderar att fungera som ett patriarkalt nätverk, vilka i sin tur producerar patriarkala normer. Jag har till och med föreslagit att de ekonomiska stödd till ideella föreningar ska bli villkorliga. Det innebär att hälften av styrelse ledamoten bör består av kvinnor samt en jämställdhetsplan ska drivas för att de kan få ekonomiska stöd. Då kommer många ideella organisationen -och inte minst en del ”invandrarorganisationer”- bli tvungna att omstrukturera sig och driva en jämställd policy i stället att reproducera patriarkala normer. Glöm inte bort att nätverk är en maktresurs och därmed ett patriarkalt nätverk kan motverkar unga flickors och kvinnornas frigörelse!

Intervju från Hedersnytt, 2012.