Mona Sahlin vågar gå Emot beröringsrädslans förlamande praktik (igen).
Numera skapar hedersnormer inte bara hedersförtryck med också jihadist-killar (och flickor) som trots att de är födda och uppvuxna i Sverige åker till utlandet för att kämpa för en ren manlig diktatur (de kallar för ”kalifat”). Detta nya fenomen – som skapar inte bara krigare/mördare och självmordskandidater utan också rasism för oss alla demokratiska invandrare – är ett resultat av en konsekvent segregationspolitik som trots 15 år av hedersvåldsdebatter och insatser för hundratals miljoner kronor i sammanhanget inte kunnat lösa upp makthavarnas beröringsrädsla inför det nödvändiga förebyggande arbetet, dvs. att adekvat och målmedvetet arbeta för att förändra hedersnormernas utbredda kultivering i de slutna manliga enklaverna på våra förorter.
Som integrationsminister vågade Mona Sahlin bryta mot kulturrelativismen och erkänna sitt eget svek mot invandrarflickorna år 2001 (den 8 juni, DN). Problemet var att hon pratade om sitt eget svek. Idag vågar hon beskriva fenomenet om beröringsrädslan, etablissemangets och byråkraters svek (ansvariga tjänstemän som inte ens vågar ha en ”åsikt” om ISIS grymmaste förbrytelser, avslöjad i SvTs Uppdrag granskning).
Att makthavarna inte lyssnar på oss är vi vana vid – frågan är om makten lyssnar på Mona Sahlins varningar? Inget tyder på det, de manliga enklaverna som kultiverar könssegregation får sina statsbidrag som precis vanligt.